Utanför Ekebyhovs slott hänger vita lappar. De hör till en tipspromenad som barnen kan gå. Frågorna handlar om Astrid Lindgrens sagovärld och några är svåra medan andra är lätta. Man kan också pröva att kasta bollar i en banankartong, eller pricka aluminiumburkar. När barnen är klara får de pris - en festis i äppel- eller apelsinsmak. Det blåser kallt, vägen är i sig och svår att ta sig fram på. Kanske är det därför så många har valt att stanna hemma.

– Det har bara kommit ett barn hittills. Jag trodde nog att det skulle komma lite fler, säger Elisabeth Lööw som har hand om bollkastningen.

Inne på Ekebyhovs Slott finns det många barn. Men de flesta förbereder sig inför en konsert medan föräldrarna sitter förväntansfulla i publiken och väntar.

En trappa upp finns det möjlighet att göra sina egna kasper-dockor. Om barnen vill kan de även få pröva att spela teater med dockorna när de är klara. Djupt koncenterad sitter Hampus, 8 år, nedböjd över sin docka. Han funderar över vilket hår som passar.

– Det är jätteroligt, men tar ganska lång tid. Och det är svårt. Speciellt näsan och öronen var kluriga att få till, säger han.

Ansvarig för dockmakeriet är Veronica Cornils-Berg, 69 år. Hon är van skulptör och brukar lära barn göra dockor i skolorna.

– Barnen måste få uttrycka sig. Jag tycker att de har den rättigheten. Det är viktigt för deras själsliga rum. Barnen tycker ofta det är spännande att få skapa vilket ansikte de vill. Men jag tycker att det är märkligt att inte fler föräldrar tar med sig sina barn, säger Veronica.

Dagen anordnas av Rädda Barnen Mälaröarna som samlar in pengar till sin verksamhet genom att ha öppet i slottets kafé. Men det är inte bara därför som dagen anordnas.

– Vi vill stå på barnens sida, ta dem på allvar. Vi tror att vi lyssnar till barn i dag, men det gör vi inte. Därför vill vi att den här dagen ska få bli barnens dag. Det är mycket jobb, men det är det värt, säger Britt Torstensson, 68 år och orförande för Rädda Barnen Mälaröarna.

– Synd bara att det inte kommer fler barn, suckar hon. Jag undrar varför inte föräldrarna ger sina barn den chansen?

Rickard Alvarsson
rickard.alvarsson@kaggeholm.nu