Vecka 12
Mars 2004
  Nyheter   Sport   Kultur & Nöje   På Djupet   Arkiv  
Hon kämpade för Ekebyhovs slott

Veronica Cornils - Berg, 69 år, är konstnär och kommer ursprungligen från Berlin. Hon sprudlar av ideér och tankar, och det gäller att hänga med i svängarna när hon berättar om livet, passionen för konst, och kriser som gjort henne starkare.

Jag träffar Veronica vid Ekebyhovs slott och hon tar emot mig med ett fast handslag och ett vänligt leende. Hon bjuder mig på en rundtur i den stora byggnaden och talar med kärlek om huset och vad det betyder för henne.

 – Det här känns nästan som mitt hem och jag har varit här både natt och dag. Jag älskar gamla miljöer, för de har så mycket att berätta.

Men Veronica har, med många andra, fått kämpa hårt för att Ekebyhovs slott skulle bli den kulturella träffpunkt det är i dag.

 – Vi lyckades ändra på ett redan fattat politiskt beslut, och det är väldigt ovanligt. Men det tog sin tid, säger Veronica.

Veronica i sin atelje med ett av sina konstverk.
FOTO: S. Lavasani
Veronica stod i spetsen för kampen som varade i ett och ett halvt år.

 – Jag sökte ett galleri, ett hus där alla sorters människor skulle känna sig välkomna. Det fanns inte några utrymmen för konst eller så många caféer som det finns i dag. Jag ville ha ett ”Folkets hus”.

Hon berättar om kampen med en aning stolthet i rösten.

 – Det känns så roligt att det gick igenom och nu är det alltid folk här, både barn och vuxna.
Veronica tycker att det är viktigt att dela med sig av sin konst och hon jobbar mycket med former. Hon vill förmedla sin konst till folk och gärna till barn. Veronica har arbetat mycket i skolor med barn och ungdomar och fått dem att upptäcka och ta till sig konst.

 – Jag vill så frön i människor, säger hon.

Veronica visar upp några dockor hon gjort, som hon spelar dockteater för barn med och berättar med glädje hur uppskattat teater är av barnen. Veronica gör inte bara dockor utan hennes främsta arbete är abstrakt konst. Hon använder metaller och rostfritt järn.

 – Inspirationen kommer till mig hela tiden. Men jag tror inte att det är jag som skapar flödet. Jag tror att den kommer till mig från en gudomlig kraft.

Veronica berättar att hon har kvar sin barnatro, och att hon tror att Gud alltid är med henne.

 – Jag brukar tänka att om Gud vill att jag ska göra något så kommer han att hjälpa mig att genomföra mina idéer.
Veronicas dockor är mycket uppskattade bland barnen. FOTO: S. Lavasani

Veronica har gått igenom flera svåra kriser i livet, men är ändå tacksam för det hon upplevt.

  – Kriser är till för att klara och de för min utveckling framåt, säger hon bestämt.

Veronica kom till Sverige 1953, 18 år gammal som au-pair med en vännina. Så småningom gifte hon sig och flyttade till Ekerö 1964. Hon och maken fick två barn. När skilsmässan var ett faktum gick Veronica igenom sin första stora kris.

 –Det var en jobbig tid, men i dag är jag starkare på grund av det som hänt. Dessutom är min före detta man och jag goda vänner, ler hon.

I dag bor hon på Ekerö i en gammal flygel vid Närlundagården och trivs väldigt bra.

 – Jag tycker om Ekerö och har förankrat mig här, säger hon.

Veronica har många projekt på gång, och många hägrande drömmar. Hon berättar med upphetsning och gestikulerande rörelser om målet att kunna anordna ett kulturprogram i Berlin någon gång i framtiden. Veronica älskar Sverige och vill gärna sprida svensk kultur till sina hemtrakter.

 – Men allt måste ta sin tid, pensionerad blir man aldrig, skrattar hon.

Soraya Lavasani
soraya.lavasani@kaggeholm.nu
Ansvarig utgivare:  Nils-Eije Stävare  stavare@kaggeholm.nu  08-560 222 00
Kontakta e-nytt:   enytt@kaggeholm.nu  08-560 222 31
Adress:  E-nytt,  Kaggeholms folkhögskola, 178 54 Ekerö