| Håller
människan på att tappat greppet? |
| Big-Brother
Linda riskerar att förlora vårdnaden om sina barn. Robinson-Robban
överfallen på Spybar. Baren-Meral gör ännu en
plastikoperation. Detta är exempel på löpsedlar vi
fått sett under en tid, och med stor sannolikhet kommer att
fortsätta att se. Aftonbladet och Expressen frossar i vad dokusåpa-folket
har för sig. |
Varför? Jo, för att det säljer.
Varför säljer det? Jo, för att människan håller
på att tappa greppet.
Varför intresserar man sig för dessa dokusåpa
doldisar?
Jag har pratat med många människor om dokusåpor och
varför man tittar på dem. Här följer några
av de svaren som är vanligast. (Det tåls att tillägga
att det är inget som människor skryter över att de
tittar på. Sen vill de gärna skilja på såpor
och såpor. Robinson är inte detsamma som Big-Brother hävdar
de.)
-
Det är en verklighetsflykt, säger någon.
- Kan inte låta bli, säger någon annan.
- De är så pinsamma, säger den tredje.
Verklighetsflykt vill jag i allra högsta grad påstå
att det inte är. Big-Brother Linda är någons
mamma, någons kompis, syster eller dotter som ligger och
pippar i tv. Det är högst verkligt och måste
vara väldigt obehagligt för familjen som sitter och
tittar. Vad säger till exempel Lindas son när barnen
i skolan berättar att de såg hans mamma pippa på
tv igår?
Att man inte kan låta bli måste bara bero på
sämre vetande, eller att människan i fråga inte
hittat boken, tidningarna eller filmen för den delen. Man
orkar helt enkelt inte ta tag i något som betyder nåt.
”De är så pinsamma”.
Ja, precis varför vill man då titta? När jag
var liten kom jag ihåg att om tv-program visade pinsamma
sekvenser ville jag inte alls titta. Jag tittade bort och blev
generad, åt deras vägnar. Det händer inte idag.
Idag skrattar man och pratar om att man inte kan förstå
hur hon eller han KUNDE göra det?
Människan behöver några/någon att snacka
skit om. Man MÅSTE ju ha någon att klanka ned på.
Herman Lindqvist var gäst hos ”Carin 21:30”
och sa följande:
” Inte någonstans i övriga Europa intresserar
man sig för dessa nollor som man gör i Sverige.”
|
 |
| Veckans
kolumnist, Ellinor Lindmark. FOTO:
J. Poltoft |
Är svenska folket dummare än i övriga Europa? Nej,
det tror jag inte. Men kanske att vi gärna frossar i skadeglädje
i större grad. ”Skadeglädjen är den sanna glädjen”
var det någon som sa. Det är ju skadeglädjen vi människor
söker när någon kissar på sig eller blir utröstad
i tv.
Människan har blivit en frossare, en frossare av andras olycka. |
Ellinor
Lindmark
ellinor.lindmark@kaggeholm.nu |
|
|
