| Att
leva med handen på hjärtat |
”Du är aldrig den jag tror att du är. Lär jag
känna dig ska jag se
att du är vackrare än jag trodde. Och mycket mer sårad.” |
Det är författarkväll i Pingstkyrkan i Uppsala. Tomas
Sjödin, skribent och kvällens huvudperson, är på
turné med sin nya bok, ”Eftervärme”.
Med sig har han musikerna Hasse och Peter Hallström. De tre tar
oss med genom ett väl avvägt föredrag där ord
och musik blandas på ett berörande sätt.
Han öppnar sitt anförande med citatet ovan, av Jean Vanier,
grundaren av L´Arche, en kristen kommunitet för förståndshandikappade
och deras assistenter, beläget i Trosly, Frankrike. Han återvänder
flera gånger under den dryga timmen till deras möte i Trosly
och de intryck han fick med sig från sina dagar i byn.
Tomas låter oss förstå att hans mening med kvällen
är att ta med oss på en imaginär resa. Där ska
vi få landa i varsin stor fåtölj för att tillsammans
fundera, bejaka de bilder som kommer till oss och bara låta
tankarna flyga fritt. Jag låter mig föras iväg och
hittar min fåtölj i tanken och lyssnar vidare. |
Livet ett lån?
”Vi glömmer så lätt att vi bara passerar det
här livet. Några stannar länge, andra tittar bara
in”. Tomas citerar Jean igen och visst är det så,
tänker jag där jag sitter i min tankefåtölj,
livet går så fort, man ska hinna uträtta så
mycket. Tiden tycks aldrig räcka till. Ser jag det som passerar?
– Kanske är hela tillvaron att betrakta som ett lån.
Om det är ett lån, vem ska det då återlämnas
till, frågar Tomas vidare.
Är det Gud som är givaren och återtagaren, undrar
han, men lämnar det upp till var och en av oss att avgöra
svaret. Det har ju med tro att göra säger han, områden
där ingen av oss vet.
– Men här bor mitt hopp. Att det inte bara handlar om
min förmåga att skapa en trygg värld för mig
själv. Det finns en Gud som lånat oss livet, säger
han på sin trygga norrländska.
|
| Tomas
Sjödin signerade sin nya bok Eftervärme. |
| FOTO:
T. Petersson |
|
Sjuka söner
Tomas och hans familjs liv har starkt kommit att präglas av
att två av familjens tre söner drabbats av en aggressiv
och fortskridande hjärnsjukdom.
– Idag är det 606 dagar sedan Karl-Petters död,
berättar han.
Tomas beskriver sin äldste sons sista dag för oss. Han
målar upp bilden av hur det såg ut runt dem i den stunden,
hur vackert och lugnt det var när femtonårige Karl-Petter
gled vidare in i en annan verklighet. Men han lämnade något
efter sig, sin ”Eftervärme”.
– Boken ”Eftervärme” handlar väldigt
lite om vårt eget liv, men andra menar ändå att
det här är den mest personliga bok jag någonsin
skrivit, vilket är lite märkligt, säger Tomas.
När han talar om vikten av att se människors rätta
värde är det många i bankraderna som nickar igenkännande.
Även detta är något som han funderade mycket på
under vistelsen i Trosly. I boken skriver han om grunden för
kommuniteten i Frankrike. Den baseras inte på frågor
som: Vad har du för meriter? Vad kan vi få ut av dig?
Det som blir det avgörande där är istället frågor
som: Vem är du? Vilket är ditt hopp?
|
 |
| Tomas
Sjödin berättade och Hasse Hallström sjöng. |
| FOTO:
T. Petersson |
Gåvor hos alla
– Det handlar inte om att prata om kulturella djupheter på
radion eller att greppa svåra sammanhang.
Han menar att det handlar mer om att se andras gåvor och ge
dem plats att komma till sin rätt.
– Det är när vi slutar se varandras begränsningarna
som det verkligen händer. Det finns gåvor i alla människors
liv.
Varsamhet - ett ord som borde vara ett nyckelord i vardagen, menar
Tomas. Att vara varsam med oss själva och med varandra. Vi ska
ta hand om det vi fått eftersom det en dag ska återlämnas.
– Vårda, men gör inte om den gåva du fick.
|
Handen
på hjärtat
När Tomas säger att han till avslut vill ge oss en sista
tanke dras jag abrupt tillbaka från tankefåtöljen
till kyrkbänken jag sitter på. Är det redan slut,
tänker jag. Nu när det är som bäst.
– Lev med handen på hjärtat, säger han, och
lägger sin hand på sitt bröst.
Jag samlar mina tankar och tänker att det låter så
enkelt när han säger det, men hans sätt att säga
det med sådan innerlighet, gör att jag verkligen vill ta
efter.
Efteråt sitter Tomas vid bokbordet och signerar böcker.
Han tar sig tid för de som kommer fram, ser dem i ögonen
och är så närvarande i hela sin person. I boken jag
köpte skrev han ”Mognad visar sig i ömhet”.
|
Therese Peterson
therese.peterson@kaggeholm.nu |
|
|