Han har ett av Ekerös stressigaste och mest utsatta jobb. Ändå är Peter inne på sin andra mandatperiod som kommunalråd och trivs utmärkt med uppgiften.

Men det var inte självklart att Peter skulle bli politiker. När han var ung tänkte han bli tandläkare men eftersom marknaden inte såg så lovande ut, valde han istället att läsa juridik. Han inledde en lyckosam karriär i Stockholm och blev kammaråklagare på ekobrottsmyndigheterna.

Då Peter och hans fru bildat familj, ville de flytta från lägenheten i Stockholm till en villa på Ekerö. De har bott på Ekerö i tio år och trivs utmärkt. Peter, som tidigare inte varit politiskt aktiv, valdes in i byggnadsnämnden för Moderaterna i Ekerö kommun. Där gjorde han en snabb politisk karriär. När förfrågan kom om han ville ställa upp som kommunstyrelsens ordförande, var valet inte speciellt svårt.

– Först pratade jag med min fru, sedan tackade ja. En sådan chans får man bara en gång i livet. Den måste man ta, säger Peter.

Han tog tjänstledigt från åklagaryrket och började med politik på heltid. En förändring som inte alltid varit bekymmersfri.

– Det blåser på toppen. Man är ensam när man ska fatta de viktiga besluten. Och utsatt. När något dåligt inträffar är man ytterst ansvarig inför samhället och inför pressen. Sedan är det väldigt tyst när man gjort något bra, säger Peter.

Efter ett antal år som kommunalråd kan han se både fördelar och nackdelar med sin egen ledarstil. Peter anser sig vara väldigt mån om att lyssna på medborgare, företag men också på oppositionen. Han är alltid väl informerad och har inte svårt att ta svåra beslut. Det sistnämnda kan dock uppfattas som negativt, menar Peter. Många anser att han går för fort fram i vissa frågor.

Att Peter har erfarenheter från arbetslivet anser han vara en stor fördel.

– Jag ogillar politiska broilers som viger sina liv åt politiken utan att se verkligheten. Jag har en mer naturlig kontakt med samhället, säger Peter.

Peter Carpelans barndom i Skellefteå präglades av starka familjeband. Hans far hade borgerliga värderingar och ett högavlönat jobb på Skandia. Det var naturligt att prata politik vid matbordet och Peter blev tidigt engagerad i samhällsfrågor. I skolan var han ordningsman i klassen, satt i elevrådet och deltog gärna i debatt. Att valet av parti föll på moderaterna var dock inte helt självklart. Under Peters "proggperiod" var han med i Centerns ungdomsförbund, något som han i dag skyller på 70-talets tidsanda.

– Det hände i ett svagt ögonblick. Men som man säger: ”är man inte röd när man är ung, har man inget hjärta och är man inte blå när man blivit vuxen, har man ingen hjärna”, skrattar han.

Nu har Peter hittat tillbaka till ”den rätta vägen”, som han uttrycker det. Enligt Peter står moderaterna främst för individens frihet att välja. Det märks att Peter Carpelan är djupt engagerad i politiken. När han börjar prata om det Moderata samlingspartiets fördelar, har han svårt att sluta. Det är en av anledningarna till att han orkar jobba 60 timmar i veckan och ständigt vara anträffbar. Samtidigt ser han risken med att jobba för mycket och påpekar gång på gång hur viktig hans familj är för honom. Peter har sett alltför många krossade äktenskap inom politiken.

– Både inom min och min frus släkt har familjebanden alltid varit starka. Det är så jag vill ha det. Det innebär en stor trygghet för barnen, säger Peter.

Han avsätter alltid helgerna för sin familj. Dessutom brukar Peter lämna deras yngsta pojke på dagis, innan han börjar jobbet på morgonen. När han har möjlighet tar han också med familjen på olika politiska uppdrag. När Peter kommer hem är det viktigt att familjen äter middag tillsammans.

– Om jag har lyckats att ta tillräkligt tid med famljen får du fråga min fru om. Ibland frestar jobbet verkligen på. Det skulle inte vara värt det, om jag inte hade ett så inspirerande yrke. Varje morgon tycker jag att det är roligt att gå till jobbet, säger Peter.

Han kommer att ställa upp för ännu en mandatperiod. Sedan ser han slutet på sin politiska karriär.

– Det är så tungt, både fysiskt och psykiskt. Jag tror inte man orkar göra ett bra jobb hur länge som helst. Snart är det dags för någon annan att ta över. Men inte än, säger Peter Carpelan.

Rickard Alvarsson
rickard.alvarsson@kaggeholm.nu