| –
kurs med plurrövning för modiga
Isen
ligger tjock på Älvnäsviken vid Tranholmen. Det
är tidig fredagseftermiddag och två långfärdsskridskoåkare
kommer just in till land efter att ha varit ute på en tur.
Ytterligare ett par entusiaster syns till några hundra meter
ut på isen
Här
vid Tranholmen kontrolleras isen regelbundet av Friluftsfrämjandet
på Mälaröarna. En plogad bana finns tillgänglig
inför varje veckoslut som nu är 1,7 km lång, säger
Dag Wigle som är kursledare på Friluftsfrämjandet. |
 |
| Dag
Wigle är en erfaren långfärdsskridskoåkare
och ger goda råd till intresserade nybörjare. Själv
har han åkt långfärdsskridskor i 30 år och
ingen vinter har gått utan att han plockat fram sina skridskor.
Tidig
säsong i år
– Säsongen
för långfärdsskridskoåkning brukar pågå
från mitten av december till slutet av mars eller början
av april. Fast i år startade den redan tidigt i november,
säger Dag Wigle.
–
Isen lägger sig i olika skeden. Först fryser insjöarna,
sedan Långtarmen och sist fryser det ute i skärgården,
förklarar han.
|
Faktaruta:
|
|
Friluftsfrämjandet
på Mälaröarna arrangerar kurser för nybörjare
samt ordnar turer som alla kan följa med på. Allt från
den erfarne skridskoåkaren till den stapplande nybörjaren.
På plats delas man in i grupper efter vana och åkförmåga.
Och turerna är minst sagt populära.
– I söndags hade vi 45 deltagare, och det är
den ungefärliga snittsiffran på turerna.
Säkerheten
är viktig
När man som nybörjare ska ge sig ut på isen är
det viktigt att tänka på säkerheten. Dag Wigle sammanfattar
detta i något som kallas KUS, som står för kunskap,
utrustning och sällskap.
– Det är viktigt att ha kunskap om isens egenskaper
och lära sig tyda dem. Isen skiftar ständigt till utseende
och ger därmed varierande förutsättningar.
– Man bör dessutom inte ge sig ut ensam på
isen, betonar han. Helst ska man vara tre personer, så att
en kan bistå den som trillat i, om olyckan väl varit
framme, medan en tredje person kan skaffa ytterligare hjälp
om det skulle behövas.
Man ska också vara utrustad med isdubbar, livlina och ispik
samt en ryggsäck med vattentätt förpackat ombyte.
Plurrövning
i vak
Skridskokurserna som Friluftsfrämjandet arrangerar avslutas
med en frivillig plurrövning i vak. Deltagarna får då
lära sig hur man med olika hjälpmedel tar sig upp ur en
isvak.
– Det kan vara skönt att ha varit med om detta,
så att man vet hur det känns att hamna i vattnet och
hur man reagerar på det. Oron som man kanske haft innan, kan
minska genom en sådan här övning och händelsen
avdramatiseras.
På senare år har Dag Wigle iakttagit en markant ökning
av intresset för långfärdsskridskoåkning,
och särskilt bland de yngre. Vad gäller könsfördelningen
är intresset lika stort hos både kvinnor och män.
Men till kurserna är det fler kvinnor än män som
anmäler sig.
– Männen anser sig ofta inte behöva gå
någon kurs för att lära sig, utan tror att de har
de nödvändiga kunskaperna ändå, säger
Dag Wigle.
På plurrövningarna är det också fler tjejer
än killar som väljer att delta.
– Tjejerna är bättre på att pröva
på, helt enkelt!
Vacker
tur i skärgården
Många menar att Stockholm har världens bästa områden
för långfärdsskridskoåkning, och Dag Wigle
är inte sen att instämma.
– En tur i skärgården hör naturligtvis
till de optimala naturupplevelserna. Det ger en känsla av att
vara ensam på hela havet. Och under en skridskotur på
Björkfjärden kan man nästan tro att man befinner
sig i fjällen.
Dag Wigle ska strax, tillsammans med en kollega, ge sig ut för
att kontrollera banan inför den kommande helgen. Isen ligger
tjock och trygg invid Tranholmen, och än tjockare lär
den bli, bara kylan håller i sig. Än kan man hoppas på
att få uppleva en skärgårdstur innan säsongen
är över.
Charlotta
Gometz
Charlotta.Gometz@kaggeholm.nu
|