Skridskoturer på Ekerö lockar stor publik

– kurs med plurrövning för modiga

Isen ligger tjock på Älvnäsviken vid Tranholmen. Det är tidig fredagseftermiddag och två långfärdsskridskoåkare kommer just in till land efter att ha varit ute på en tur. Ytterligare ett par entusiaster syns till några hundra meter ut på isen

Här vid Tranholmen kontrolleras isen regelbundet av Friluftsfrämjandet på Mälaröarna. En plogad bana finns tillgänglig inför varje veckoslut som nu är 1,7 km lång, säger Dag Wigle som är kursledare på Friluftsfrämjandet.

Dag Wigle är en erfaren långfärdsskridskoåkare och ger goda råd till intresserade nybörjare. Själv har han åkt långfärdsskridskor i 30 år och ingen vinter har gått utan att han plockat fram sina skridskor.

Tidig säsong i år
– Säsongen för långfärdsskridskoåkning brukar pågå från mitten av december till slutet av mars eller början av april. Fast i år startade den redan tidigt i november, säger Dag Wigle.

Telefon: 08-457 05 10

Webbadress: www.frilufts.se/malaroarna

Friluftsfrämjandet på Mälaröarna arrangerar kurser för nybörjare samt ordnar turer som alla kan följa med på. Allt från den erfarne skridskoåkaren till den stapplande nybörjaren. På plats delas man in i grupper efter vana och åkförmåga. Och turerna är minst sagt populära.

– I söndags hade vi 45 deltagare, och det är den ungefärliga snittsiffran på turerna.

Säkerheten är viktig
När man som nybörjare ska ge sig ut på isen är det viktigt att tänka på säkerheten. Dag Wigle sammanfattar detta i något som kallas KUS, som står för kunskap, utrustning och sällskap.

– Det är viktigt att ha kunskap om isens egenskaper och lära sig tyda dem. Isen skiftar ständigt till utseende och ger därmed varierande förutsättningar.
 
– Man bör dessutom inte ge sig ut ensam på isen, betonar han. Helst ska man vara tre personer, så att en kan bistå den som trillat i, om olyckan väl varit framme, medan en tredje person kan skaffa ytterligare hjälp om det skulle behövas.
Man ska också vara utrustad med isdubbar, livlina och ispik samt en ryggsäck med vattentätt förpackat ombyte.
 
Plurrövning i vak
Skridskokurserna som Friluftsfrämjandet arrangerar avslutas med en frivillig plurrövning i vak. Deltagarna får då lära sig hur man med olika hjälpmedel tar sig upp ur en isvak.
 
– Det kan vara skönt att ha varit med om detta, så att man vet hur det känns att hamna i vattnet och hur man reagerar på det. Oron som man kanske haft innan, kan minska genom en sådan här övning och händelsen avdramatiseras.
 
På senare år har Dag Wigle iakttagit en markant ökning av intresset för långfärdsskridskoåkning, och särskilt bland de yngre. Vad gäller könsfördelningen är intresset lika stort hos både kvinnor och män. Men till kurserna är det fler kvinnor än män som anmäler sig.

 – Männen anser sig ofta inte behöva gå någon kurs för att lära sig, utan tror att de har de nödvändiga kunskaperna ändå, säger Dag Wigle.
 
På plurrövningarna är det också fler tjejer än killar som väljer att delta.

– Tjejerna är bättre på att pröva på, helt enkelt!

Vacker tur i skärgården
Många menar att Stockholm har världens bästa områden för långfärdsskridskoåkning, och Dag Wigle är inte sen att instämma.

– En tur i skärgården hör naturligtvis till de optimala naturupplevelserna. Det ger en känsla av att vara ensam på hela havet. Och under en skridskotur på Björkfjärden kan man nästan tro att man befinner sig i fjällen.
 
Dag Wigle ska strax, tillsammans med en kollega, ge sig ut för att kontrollera banan inför den kommande helgen. Isen ligger tjock och trygg invid Tranholmen, och än tjockare lär den bli, bara kylan håller i sig. Än kan man hoppas på att få uppleva en skärgårdstur innan säsongen är över.

Charlotta Gometz
Charlotta.Gometz@kaggeholm.nu