I hjärtat av Ekerö ligger äldreboendet Ekgården där Sara Isenborg, 27 år, arbetar som undersköterska. Sara trivs med sitt jobb, har glimten i ögat och har alltid nära till skrattet.
- Jag gillar mitt jobb och tycker om människor, säger hon.

Jag möter Sara i korridoren på avdelningen Rönnstigen. Hon är pigg och glad och ger mig ett fast handslag. Medan kaffet kokar börjar vi samtala om livet på Ekerö. Sara bor i en villa i Träkvista med sambo och två barn, och säger att närheten till naturen är något hon uppskattar väldigt mycket.

- Jag och min familj trivs jättebra här, säger hon. Jag är uppvuxen på Ekerö och nästan all min släkt bor här, så det känns helt naturligt att vara kvar. Jag är väldigt familjekär och det är roligt att både mamma, pappa och storasyster bor i närheten.

Barndomen på Ekerö sätter även sina spår i arbetet med äldre. Sara tycker om att prata gamla minnen med de boende och hon känner ofta till både platser och personer som de gamla talar om.

- Ibland händer det att jag känner någons släkting eller liknande, skrattar hon.

Ekgården ger ett mysigt och välvårdat intryck. Sara berättar att sammanhållningen bland personalen är jättebra och att de skrattar väldigt mycket tillsammans. På jobbet försöker hon alltid vara glad och positiv och inte visa om hon har det jobbigt privat. Sara försöker alltid mana fram skratt och skämtar ofta med de boende.

- Har man roligt och skrattar så smittar det av sig på omgivningen, säger hon. Vi som jobbar här har kul ihop och tar väldigt bra hand om de äldre.

Trots skratt och bra sammanhållning är vårdyrket ett tungt jobb och Sara säger att hennes egen drivkraft i svåra stunder är att hon tycker om det hon gör.

- Jag har kontroll över det jag gör och vet att jag är bra på det här. Det är det här jag kan säger hon leende. Jag försöker alltid se människan bakom och försöka tänka mig hur de var när de var unga.

Sara var färdigutbildad undersköterska -95 och har arbetat inom vården sedan dess. Ekgården har varit hennes arbetsplats i 1,5 år och hon trivs väldigt bra. Det tråkiga med jobbet är tidsbristen i veckorna. Det är mycket städning och tvätt och det gör att tiden till att bara umgås med de äldre krymper, berättar hon. Men under helgerna blir det ofta promenader om vädret tillåter, och kortspel. Sara skulle önska att det var mindre fokus på städning och att hålla snyggt.

- Det är viktigare att umgås med de boende och prata. När jag själv blir gammal så vill jag hellre umgås med folk och tala om det jag gjort i livet, än och ha ett välstädat rum.

Arbetet med människor i livets slutskede är både givande och jobbigt. Att människor dör är en del av vardagen i Saras yrke och med tiden har hon lärt sig att hantera döden. Sara ser ibland döden som något positivt.

- Det fina är när man kan se att en människa fått ro. De kan ibland ha så ont och ha en väldigt plågad blick, men när livet väl är borta så släpper all oror och döden ser ut att vara en lättnad, säger hon.

Om tio år hoppas Sara att hon är utbildad barnmorska. Drömmen väcktes när hon själv fick barn och hon tror att det är ett underbart jobb. Variation är viktigt anser Sara och att man inte jobbar kvar för länge på samma ställe. Då blir man uttråkad.
- Men jag bor absolut kvar på Ekerö! säger hon entusiastiskt.

Soraya Lavasani
soraya.lavasani@kaggeholm.nu